Persona 38 är inte en demografisk grupp. Den representerar människan, betalaren, institutionen eller systemeffekten som modellen ännu inte känner till.

Persona-regressionen skyddar mot att kända livssituationer glöms. Men varje fast regressionsset kan bli ett mål att optimera mot.

Ett program kan därför klara alla 37 kända personas och ändå:

• skapa en ny förlorargrupp som inte finns i setet;
• flytta kostnad eller risk till en betalare som inte modellerats;
• tränga undan någon från en knapp resurs;
• skapa en definitionsgräns där nästan identiska fall behandlas helt olika;
• orsaka en andra- eller tredjeordningseffekt som ingen persona fångar;
• förändra beteenden så att den ursprungliga kalkylen slutar gälla;
• fungera i genomsnitt men fallera för en liten grupp med hög skada;
• göra ett system mer skört trots att de direkta mottagarna får det bättre.

Persona 38 är därför ett unknown-unknowns-test.

Efter varje större policy- eller portföljregression ska följande fråga besvaras:

Vem eller vad kan få det sämre trots att alla kända personas ser bättre ut?

Svaret får inte begränsas till människor som redan finns i persona-setet.

A. Omodellerad mottagare

Finns en livssituation som ligger mellan eller utanför de 37 nuvarande?

Exempel:

• kombinationer av flera sårbarheter;
• atypiska hushåll;
• personer med oklara administrativa kategorier;
• nya arbetsformer;
• människor som varken passar normalfallet eller den uttryckliga undantagsgruppen.

B. Oavsiktlig betalare

Vem bär kostnaden utan att vara tänkt som finansieringskälla?

Testa:

• hyresgäster;
• småföretag;
• kommuner/regioner;
• anhöriga;
• framtida skattebetalare;
• leverantörer som saknar marknadsmakt;
• personer nära men under/över en tröskel.

C. Undanträngning

Vilken annan person förlorar tillgång till samma knappa resurs?

Testa särskilt:

• bostäder;
• vårdplatser;
• tandvård;
• specialistkompetens;
• skol-/omsorgsplatser;
• myndighets- och förändringskapacitet;
• offentlig investeringskapacitet.

D. Gräns- och definitionseffekt

Skapas hårda trösklar där små skillnader ger stora konsekvenser?

Testa:

• ålder;
• inkomst;
• diagnos;
• arbetstid;
• familjestatus;
• bostadsform;
• juridisk klassificering;
• kommun- eller regiongräns.

E. Beteendereaktion

Vad händer om människor, företag eller organisationer anpassar sig till regeln?

Testa:

• arbitrage;
• köbeteenden;
• prissättning;
• urval/cream skimming;
• strategisk diagnos/klassificering;
• ansvarsflykt mellan huvudmän;
• överrapportering/underrapportering;
• nya flaskhalsar.

F. Systemskörhet

Blir systemet effektivare men mindre robust?

Testa:

• single points of failure;
• beroende av en leverantör;
• beroende av en profession;
• minskad reservkapacitet;
• centralisering;
• data-/IT-beroenden;
• att lokal redundans försvinner.

G. Låg sannolikhet, hög skada

Finns ett litet antal fall där reformen kan orsaka mycket stor eller irreversibel skada?

Dessa får inte döljas av bra genomsnitt.

H. Ny verklighet

Vilket antagande kan bli falskt under mandatperioden?

Testa:

• konjunktur;
• migration;
• teknik;
• demografi;
• säkerhetsläge;
• energipriser;
• bostadsmarknad;
• beteendeförändringar;
• EU-/rättsläge.

Persona 38 körs efter ordinarie persona- och payer-shadow-regression, inte som ersättning.

Steg 1 — blint försök att falsifiera modellen

Granskaren får instruktionen:

Anta att 37/37-resultatet är missvisande. Hitta minst tre plausibla sätt som en människa, betalare eller samhällsfunktion kan skadas utan att detta syns i de kända personorna.

Steg 2 — klassificera fynd

Varje fynd märks som:

• NY PERSONA — återkommande livssituation som bör läggas till permanent;
• PAYER-SHADOW — finansierings-/incidensproblem;
• DISPLACEMENT — undanträngning av knapp resurs;
• BOUNDARY — tröskeleffekt;
• BEHAVIORAL — anpassning/arbitrage;
• SYSTEMIC — andraordnings-/resiliensproblem;
• WILDCARD — låg sannolikhet men hög konsekvens;
• FALSE POSITIVE — plausibel invändning som inte håller efter analys.

Steg 3 — tvinga fram motåtgärd

Varje icke-falskt fynd måste få minst ett av:

• designändring;
• övergångsskydd;
• separat kapacitetsgrind;
• ny mätpunkt;
• stopregel;
• ny payer-shadow;
• ny permanent persona;
• uttryckligt accepterad kvarvarande risk med motivering.

Persona 38 får inte bli GRÖN bara för att granskaren inte omedelbart hittar något.

GRÖN

• aktiv adversarial sökning är genomförd;
• inga materiella oadresserade skador återstår;
• nya fynd har hanterats eller dokumenterats som accepterad rest-risk;
• relevanta nya personas/payer-shadows har lagts till.

GUL

• minst en plausibel blindfläck kvarstår men har konkret test-/övergångsplan;
• utfallet är beroende av data som rimligen kan verifieras under införandet.

RÖD

• en plausibel grupp, betalare eller systemfunktion kan utsättas för betydande skada utan fungerande skydd;
• en knapp resurs dubbelbokas eller undanträngs utan att detta syns i ordinarie regression;
• reformen är robust endast om ett osäkert antagande förblir sant;
• adversarial granskning har inte genomförts.

Från och med denna fil gäller:

37/37 betyder full täckning av det kända persona-setet. Det betyder inte full samhällstäckning.

Ett större paket får därför inte deklareras FULL REGRESSION PASS utan:

1. ordinarie 37-personers regression;
2. payer-shadow-regression;
3. Persona 38 unknown-unknowns-test.

Resultatet ska redovisas som exempelvis:

37/37 kända personas + Persona 38: GUL

inte som 38/38, eftersom Persona 38 inte är en vanlig individprofil och inte får reduceras till ännu en box att optimera för.

Persona 38 är en generator för nya testfall.

Om samma blindfläck:

• återkommer i flera reformer;
• gäller en tydligt identifierbar livssituation;
• har eget rättighets-, fördelnings- eller genomförandeproblem;
• inte fångas tillräckligt av befintliga personas;

...ska den brytas ut till en ny permanent konkret persona.

Persona 38 försvinner då inte. Den fortsätter leta efter nästa okända fall.

Regressionen är ett instrument för att hitta fel, inte ett spel där målet är maximal grön färg.

Det är legitimt att avsluta med GUL eller RÖD om verklig osäkerhet eller knapphet återstår. Det är inte legitimt att ändra definitioner, målgrupper eller domskriterier för att få ett snyggare resultat.

Efter varje större regressionspass ska någon som inte byggt reformen få frågan:

Okej. Alla kända typfall ser bra ut. Vem har vi glömt, vem betalar ändå, vem trängs undan och vilket antagande kan visa sig vara fel?

Om den frågan inte har ett dokumenterat svar är regressionen inte klar.