Visionen är ett nationellt system som kan finansiera tusentals mycket små, högrisk/högosäkerhets-experiment, med möjlighet att på sikt nå storleksordningen 10 000 experiment per år om modellen fungerar.

Tidigare diskussion använde 10 000 experiment och 20 000–100 000 kr som konkret målbild. Kritiken är rimlig: exakt antal är godtyckligt och full skala skulle innebära stora offentliga medel och administration. Därför ska utrullningen själv följa partiets metod.

Första steg

Starta en stor men hanterbar pilot, exempelvis omkring 1 000 experiment eller annan nivå som ger statistiskt meningsfull utvärdering. Jämför:

• traditionell sakkunnigbedömning;
• förenklad sakkunnigbedömning;
• kvalificerat lotteri bland förslag som passerat rimlighets-/säkerhetsfilter;
• olika bidragsstorlekar och ansökningströsklar.

Skala mot flera tusen/10 000 om resultaten visar att modellen hittar fler intressanta idéer till rimlig administrativ kostnad.

Ansökan ska i princip kunna svara på:

• vad är idén;
• varför kan den fungera;
• hur testar du den;
• vad skulle visa att du hade fel;
• vilka säkerhets-/etikrisker finns?

Programmet ska vara öppet även för andra än etablerade akademiker och tåla att majoriteten misslyckas.

Lotteri ska inte användas för att slippa kvalitetskontroll. En begränsad del kan slumpas bland förslag som först klarat säkerhet, rimlighet och minimikvalitet.

Syftet är att testa om detta minskar konformitetsbias, ansökningskostnader och överprecision i peer review. Metoden ska jämföras mot andra urvalsmodeller och överges om den fungerar sämre.

Systematiskt återbesök av gamla patent, laboratorieböcker, tekniska tidskrifter, industrirapporter, museisamlingar och misslyckade program för att fråga:

Varför dog idén då — och finns begränsningen kvar idag?

AI kan hjälpa hitta idéer som föll på material, precision, sensorer, beräkningskraft, energilagring, kemi eller tillverkningskostnad snarare än fysikalisk omöjlighet.

Detta ska vara en begränsad forskningslinje och metod, inte ett stort historiskt industriprogram innan värdet visats. Idén har samtidigt stort pedagogiskt/kommunikativt värde eftersom den visar vad explorationism betyder i praktik.

Offentligt finansierade experiment bör lämna sökbara, maskinläsbara resultat även när de misslyckas. Negativa resultat är kunskapsinfrastruktur.

Publiceringskrav ska vara tydliga redan i finansieringsvillkoren och hantera legitima undantag för:

• persondata;
• nationell/cybersäkerhet;
• immaterialrätt och tidsbegränsad kommersiell sekretess när offentlig finansieringens villkor medger det;
• forskningsetik.

Minimikrav kan vara standardiserad metadata, metod, huvudresultat och orsak till avbrutet/misslyckat försök även när full rådata inte kan publiceras.

Universitet behöver akademisk frihet även när resultat är politiskt obekväma. Finansiering ska innehålla både basanslag, konkurrensutsatta kvalitetsmedel och särskilda högriskmedel.

Offentliga forskningsfinansiärer och lärosäten bör skapa verkliga incitament för:

• negativa resultat;
• reproduktion/replikation;
• öppna data där möjligt;
• programvara;
• metodutveckling;
• tvärdisciplinär översättning;

inte bara publikationsmängd och citeringar.

Staten ska inte detaljstyra enskilda universitetens meritpoängssystem. Principen är att dagens incitament behöver breddas; akademin och finansiärerna utformar mycket av mekanismen.

Bibliotek gav tillgång till information; nästa steg kan vara bredare tillgång till skapande. Öppna verkstäder kan ge tillgång till elektronik, 3D-printing, laserskärning, CNC, textil, trä/metall, robotik och säkra labbmiljöer där lämpligt.

Ett nationellt mål ska inte skapa tomma dyra lokaler. Prioritera:

• samlokalisering med bibliotek, skolor, folkbildning, högskolor och befintliga verkstäder;
• lokal efterfrågan;
• öppettider/kompetens som faktiskt gör utrustningen användbar;
• uppföljning av nyttjande och resultat.

Hacking betyder här att förstå system djupt nog för att reparera, modifiera, kombinera och använda dem på oväntade sätt — inte dataintrång. Politiken ska göra det lättare att bygga, reverse-engineera inom lagens ramar, reparera och dela kunskap.

Kulturellt ideal: förstå systemet, hitta begränsningen, bygg en fungerande förbättring och dela lärdomen.

Partiet motsätter sig generella blanket-moratorier som standardlösning. Reglera efter kapacitet, användning, risk och rättighetskonsekvens.

Utveckling är grundläge; begränsning kräver proportionerligt skäl. Men nya, tydligt dokumenterade risker kan motivera kapacitetsgränser, säkerhetskrav, tillstånd eller andra riktade restriktioner. Ingen generell AI-paus betyder inte ingen AI-reglering.

Sverige/EU behöver beräkningskapacitet, energi, forskning, halvledarkompetens, öppna modeller och tillgång för universitet/startups/oberoende forskare.

Gemensam grund framför statliga teknikvinnare

Staten ska i första hand stärka den gemensamma infrastrukturen för innovation: utbildning, fri forskning, beräkningskapacitet, testmiljöer, energi, standarder och en öppen offentlig marknad.

Staten ska vara försiktig med att välja vilka enskilda företag eller tekniker som blir vinnare när konkurrens och experiment kan göra urvalet bättre. Strategisk säkerhet eller naturliga monopol kan ibland kräva annat, men undantaget ska motiveras.

Effektiv och lokal AI är också strategisk kapacitet

Konkurrenskraft ska inte reduceras till störst modell eller flest GPU:er. Mindre specialiserade modeller, lokal drift och beräkning nära användaren kan ge bättre integritet, lägre kostnad, lägre energibehov och större motståndskraft. De stora och små spåren ska kunna samexistera.

Sveriges tekniska självständighet ska mätas i handlingsfrihet, inte leverantörens flagga. Ett internationellt system kan vara acceptabelt om data, standarder, nycklar, gränssnitt och verksamhetskontinuitet är under reell kontroll och det finns en tekniskt fungerande exit.

Omvänt är en svensk leverantör inte automatiskt suverän om kunden är lika inlåst.

Public money, public code är starkast när programvara specialutvecklas med offentliga medel. Sådan kod ska som huvudregel vara öppen när säkerhet, integritet, tredje parts-rättigheter eller annan konkret risk inte hindrar det.

Det betyder inte att varje kommersiell standardprodukt offentlig sektor köper måste göras open source. För off-the-shelf-system är öppna standarder, dokumenterade gränssnitt, portabilitet och verifierad exit ofta viktigare.

Offentliga system ska använda öppna standarder och dokumenterade API:er där det är proportionerligt. Leverantörsinlåsning är en ekonomisk och demokratisk risk.

Användare ska kunna exportera data, byta tjänst, använda konkurrerande klienter och kommunicera över plattformsgränser när tekniskt rimligt.

Kraven ska vara starkast för:

• dominanta/gatekeeper-plattformar;
• kritisk offentlig infrastruktur;
• system där nätverkseffekter eller historik gör exit praktiskt omöjlig.

Små nya produkter ska inte tvingas bära samma regulatoriska integrationskostnad som dominerande plattformar utan proportionerligt skäl.

Köparen ska normalt kunna reparera, byta delar, installera annan mjukvara, anlita oberoende reparatör och få nödvändig dokumentation.

Rimliga undantag kan finnas för faktisk säkerhet, hygien, cybersäkerhet eller andra skydd — men de får inte användas som svepskäl för artificiell inlåsning. Oberoende reparation ska inte automatiskt upphäva all garanti för orelaterade fel.

Säkerhet ska byggas in i digital infrastruktur från början istället för att läggas på i efterhand. Relevant politik omfattar:

• säkerhetsuppdateringar under rimlig produktlivslängd;
• tydliga och fungerande kanaler för sårbarhetsrapportering;
• återkommande övning av kritiska verksamheters motståndskraft och exitförmåga;
• bättre rapportering och lärande efter intrång;
• krav som är proportionerliga mot systemets risk och samhällskritikalitet.

Safe harbour för säkerhetsforskning

Godartad säkerhetsforskning ska inte behandlas som samma sak som skadligt intrång. Sverige bör ha tydliga safe-harbour-regler och rapporteringsprocesser där forskare som följer definierade villkor kan rapportera sårbarheter utan orimlig juridisk risk.

Villkor bör bland annat omfatta god tro, minimerad skada, ingen onödig dataexfiltration, respekt för tydliga testgränser när de är rimliga och koordinerad rapportering. Bug bounty kan användas där det passar.

Ingen generell bakdörr, klientskanning eller massövervakning av privat kommunikation. Brottsbekämpning ska vara riktad mot misstänkta och rättsligt kontrollerad. En avsiktligt skapad generell svaghet är också en angreppsyta för kriminella och främmande makt.

Detta är en profilfråga som får kosta vissa väljare; den följer direkt av integritet, säkerhet och rättsstat.

Kultur har egenvärde och behöver både marknad och frizoner från kortsiktig marknadslogik. Kulturstöd ska vara på armlängds avstånd från politiken.

Kultur ska inte behöva legitimera sin existens som "innovation" eller ekonomisk tillväxt för att räknas. Exakt stödarkitektur behöver fortsatt analys.

Bibliotekens roll kan breddas från informationsåtkomst till skapande, digital kompetens och lokal kunskapsproduktion när lokala behov finns.

Upphovsrätten ska stödja skapande, men balans behövs för remix, parodi, forskning, föräldralösa verk, public domain och maskinell analys av lagligt tillgängligt material. Exakta skyddstidsreformer är internationellt/EU-rättsliga frågor och ska analyseras innan de blir bindande programkrav.