Systemisk meliorism ersätter adaptivism som ledande ideologisk självbeskrivning och blir partiets kanoniska ideologiska kärna.

Definition

Systemisk meliorism är övertygelsen att samhället varken förbättras av sig självt eller kan planeras perfekt från centrum, men att det kan göras bättre genom att förstå hur systemen faktiskt fungerar, sprida makt och handlingsförmåga, pröva bättre praktiker, mäta verkliga utfall och rätta sådant som inte fungerar utan att slå sönder det som gör det.

Den sammanfattar:

• människovärde före produktivitet;
• människan ska kunna säga emot;
• organisationen ska kunna välja om;
• samhället ska kunna stå på egna ben;
• systemisk detaljförståelse;
• aktiv praktikprövning/Fosbury-frågan;
• Gas tidigt. Bevis före skala.;
• epistemisk ödmjukhet och institutionaliserad självkorrigering;
• kontinuitet: förbättring utan permanent beta-test.

• Systemisk meliorism: överordnad ideologi.
• Explorationism: metod för att öka lösningsrymden och pröva fler seriösa alternativ.
• Socialliberalism: relevant idéhistorisk släkting/extern positionsbeskrivning, inte egen huvudetikett.
• Adaptivism: tidigare kandidat, nedgraderad eftersom anpassning underkommunicerar aktiv förbättring och systemförändring.
• Ett reparerbart samhälle / Det ska gå att fixa: publik rörelseidé och översättning, inte nödvändigtvis idéhistorisk etikett.

Meliorismen skapar inte rätt att styra genom expertis. Demokratin väljer mål och fördelning; rättigheterna sätter gränser. Kunskap, professioner, försök och systemanalys hjälper till att välja fungerande medel. Politikens ansvar kan inte outsourcas till forskning eller modeller.

Etiketten är bara värdefull om den förutsäger politik. Den ska omprövas om den:

• alltid landar i mitten mellan etablerade partier;
• inte kan hantera verkliga fördelnings-/maktkonflikter;
• används som ursäkt för att aldrig fatta beslut;
• gör väljaren till försöksobjekt utan rättigheter och kontinuitet;
• inte ger begripligt svar på varför partiets kombinationer av marknad, välfärd, rättsstat, teknik, exit och resiliens hänger ihop.

De fortsatta policy-closure-arbetena är därför också ett löpande test av själva ideologin.